Livet borde vara ett enda stort Homestay

Vi har var på semester för två veckor sedan. Jag tror det är nin första riktiga semester sen jag föddes som är utanför Sverige.

Semester är avtalad ledighet under ett visst antal av årets dagar (Wikipedia 2015). För oss handlade ledigheten om att landet firade 40 år av självständighet och Hong King var kung någon gång i tiden. Tack för det säger jag. 

Vi bokade in två tripper till två olika planeter med två olika bolag. Den första turen tog oss till havet och Halong Bay där vi tillbringade tre hela dagar och två nätter. Vi blev snabbt  vänner med de andra 13 passagerare på båten vilket gjorde resan till en familjär upplevelse med goa skratt ärliga samtal och många skålar.

Vår båt. 

 

Vårt gäng. 

Vi besökte en disco-grotta vilket vi inte uppskattade så mycket pga alla människor och de färgglada spotlightsen mot bergets insida. Paddlade kajak mellan de fantastiska kalstensbergen, en upplevelse som jag sent glömmer. Vilade i en Bungalow vid vattnet och åt förstaklassig mat som prinsar och prinsessor. Tänk hur livet kan se ut för en som har extra pengar i fickan även som student. 

Det jag uppskattade med min första riktiga semester var att jag fick slappna av och glömma bort mina förpliktelser för en vecka.

Den andra turen tog oss till Sapa, en bergsby i nord västra hörnet av landet. Där fick vi en guide vid namn Neu som förde oss på stigar mellan risfält och bufflar. Hon var en trebarnsmor från den första byn vi vandrade till där den etniska minoritets gruppen Black Mhong har sitt högkvarter. Vi bodde två nätter på Homestay vilket innebär att en familj öppnar upp sitt hem för turister som vill bo på ett annat sätt än på hotell. Jag älskade detta sätt att bo på.

Vår guide Neu

Black Mhong gänget som vi vandrade med första dagen som som sedan blev försäljare när vi väl var framme. (Läs mer om detta i Olas förr förra inlägg). 

De första hemmet vi kom till ägdes av detta par.

 

De hade två söner var av ena bodde hemma och hjälpte till med huset och boskapen. Två minuter bort var floden som vi snabbt kastade oss i. Efteråt fick vi veta att där simmade en hel del ormar något vi var glada över att inte tänka på innan. I deras hem njöt jag av enkelheten. Vi tvättade våra kläder och hänge frimodigt upp dem på den lilla innergården. Till middag bjöds det på stor buffé (vilket är vardag här i Vietnam) man dukar upp alla möjliga sortes mat och blir tilldelad en liten skål och ett par pinnar att äta med. Alla sätter dig vid borde, äter dricker och skålar för full hals i risvin, seden säger att man måste skåla i minst fyra glas (shotsglas) för att visa uppskattning. Efter någon mils vandring i hetta satt supen bra då sömnen blev en Guds gåva. 

Platsen vi badade på (ovan) och platsen för vårt första Homestay (nedan) som ligger på andra sidan bron. 

Dag nummer två. 

Vårt andra hem var ett hus på pålar, stort och rymligt men i enkelhet. Det ägdes av en familj med två yngre barn och en i magen. Här njöt jag av utsikten hjälpte till att laga mat och blev snabbt en i familjen. Efter två dagars vandring kändes det som att våran guide Neu var mer som en gammal vän än en guide. Jag visade bilder på mitt hem och min familj och hon på sin. Jag kände en trygghet då Neu lutade sig mot mig i köket där vi satt och bara var ett med elden och TV:n. Jg såg mig själv leva i byn med Ola och våra fem barn som sprang runt och vallade ankorna och Neu lärde mig allt hon kunde om att sy och odla ris. Här kunde jag stanna länge. 

Homestay nr 2, mor och yngsta dotter. 

Sista dagen tog Neu oss till ett vattenfall bara några kilometer från huset. Alltså Ååååååå vad underbart med vatten som var rent och badvänligt och kallt. Gud vet allt vad människan behöver en het sommardag i bergen.