Vart jag mig i världen vänder...

...står min lycka i Guds händer.

Praktiken är klar. Betygen är satta. Foten har satts på Kambodiansk mark efter några dagar i Syd Vietnams storstäder. Liggandes på en solstol vid en liten fyrkantig pool med ett träd i mitten försöker jag nu sammanfatta mina fyra månader i främmande land.

På hotellet i Kamboja.

Vikten av gemenskap i mötet är det som sammanflätar stor del av denna praktiken. Vad är det som kan förvandlas i oss om vi låter andra människor med deras historier och personligheter träda in i livet och påverka tillvaron? Tror att man då kan börja reflektera över hur man själv har det och låta jämförelsen bli till en lärorik resa där man tar med sig en del hem och gör till sitt eget. Som utlänning i Vietnam fick man mycket uppmärksamhet. Ibland sådan man tyckte om och ibland sådan man kunde vara utan. På universitetet sågs vi som en resurs genom att vi kunde bra engelska blev vi en resurs till elever som ville lära sig mer engelska. Våra privat lektioner blev mer som samtal där vi utbytte kunskaper från två olika länder och dem var väldigt måna om att få höra om hur det funkar i Sverige och hur vi jobbar som social arbetare där. Vid ett tillfälle frågade en av våra lärare oss hur socialförsäkringar fungerade i Sverige något ingen av oss kände att vi kunde svara på. Viljan till att lära sig och utvecklas hela tiden är stor i Vietnam. Det märks att det är ett land under uppsving som ser varje utlänning som en möjlighet till att få lära sig mer om ett liv utanför deras eget land.

Första helgen vi hade i Hanoi förjde vi med lärarlaget på en dagsresa till två tempel utanför stan och ett ålderdomshem. Det sistnämnda är väldigt ovanligt här då familjerna tar hand om sina gamla. Detta är en utveckling som jag tor man kan se runt om i världen i länder som får bättre ekonomi. Platsen vi kom till var väldigt fin med pool och trädgård med stora ytor för promenader. Många av mina lärare utbrast att dem själva verkligen skulle vilja bo så när dem bli gamla. Vad jag såg var en utveckling där de äldre skjutsas lägre ifrån sin familj och blir mer ensamma trotts den fina miljön. Vet inte in jag tycker att det är en utveckling i sätt riktning. 

För mig har synen på vad en social arbetares uppgift är förstorats. Det handlar inte om vad jag gör, om det är att jobba på ett barnhem i Indiens berg och utvecklar en verksamhet där eller om jag lär ut engelska till utsatta ungdomar som ett redskap till att få jobb. Det handlar om till vilken anledning jag arbetar. Varför gör jag det jag gör som socialarbetare jo för att stärka individens egenmakt i sitt liv. Det tar jag med mig hem som en påminnelse. 

Nu är det snart lunch här i Kambodja och vi ska hyra motorcyklar för att ta oss runt i stranden. Allt gott från en Princessa på semester.